Snösmältningen...

Vad fort det går, på bara en vecka har det försvunnit väldigt mycket snö.
Det blir svårare och svårare att gå på stigarna som jag en gång trampat till, för där gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte trampa på sidan om...

Snön går nästan över stövelskaftet och det är så mycket vatten under snön just nu så det gäller att ta det försiktigt så att man inte plurrar. Hundarna har svårt att ta sig över där det är som mest vatten... det är ju kallt att simma.
Men så skönt att se barmark igen.
På en del ställen har snödroppar och krokus börjat titta upp och gräs börjar redan bli grönt.
Dock inte på min tomt... där det alltid är sent.

Men... den som väntar på något gott...

Vårtecken i skogen...

Äntligen börjar man se att det finns en jordskorpa under snötäcket... det känns skönt. Våren är på väg om än det går långsamt... och... tur är väl kanske det. Tänk om det skulle smälta över en natt bara... då fick vi ju simma.
Småregn varannan dag och sol varanna dag är ju perfekt... även om det inte är kul när det regnar... men... snart ÄR det vår.

Kamera...

... det är ju sådan här gånger som jag önskade att jag hade en riktigt bra kamera.
Medan jag håller på att fylla på mat till fåglarna så flyger dessa små sötnosar runt huvudet på mig. Trodde nästan att de skulle landa på mig.
Stjärtmes... 5-6 stycken... så söta små fåglar.

Ibland hänger det en hel klase av Stjärtmesar i talgbollarna.

En del av dem är väldigt vita och en del är lite mer gråa i fjädrarna och så himla små.

Jag behöver ju en kamera som kan ta bra kort. Nu smög jag upp min telefon och lyckades fånga de små pippisarna med den... men det blir ju inte riktigt bra.

En händelserik helg.

I lördags åkte min vän Mia och jag med alla hundarna till Rånäs och gick en hundpromis tillsammans med ett helt gäng andra gårdshundsägare.
En "under cover" höll koll på läget och visade fin tassisättning i spåret.
En härlig pastasallad med kyckling och gott hembakt bröd och kaffe med dopp smakade riktigt bra efteråt.

På väg hem fångade jag upp en prinsessa "modell mindre" som väldigt gärna ville ha småplättar till middag och vad gör man inte för småsessor.

Dessutom fick jag ju hjälp med disken och sällis i TV-soffan med en massa godis och ett par nyinköpta DVD-filmer. En helt perfekt kväll.

Idag har vi varit på promis i skogen efter att vi utfodrat oss själva och alla djur... både tama och vilda. Man kan väl säga att det har varit en ganska intensiv dag... för lilla fröken hade ingen tanke på att sova middag så att farmor skulle kunna få koppla av lite också, nejdå full rulle hela dagen.

Men mysigt ändå.

Gårdvar...

... eller bara kontrollfreak... vem vet vad som rör sig i hennes lilla söta huvud.
En sak är i alla fall helt klart... att inget/ingen passerar här förbi utan att hon talar om det för mig.
Brukar ge rådjuren mat utanför och det är så spännande att sitta här och titta på dem när de äter. Även fåglarna leker i träden utanför och då ser den lilla ut som en katt... det rycker i morrhåren.
Idag skiner solen för... jag vet inte vilken dag i ordningen.. det är sååå skönt. Snön smälter så sakta undan och det är nog bra att det inte är mer än ett par grader plus, det gör ju att det inte går för fort.
Det är härliga promisar man kan företa sig dessa dagar, långt borta från kennelhosta och noskvalster.
Ska försöka börja röja undan alla presenningar som jag satte upp i höstas för att altanen inte skulle snöa in... och tur var väl att jag gjorde det, så mycket som det har snöat. Nu har jag haft en så gott som snöfri altan hela vintern.
Men nu... dags för promis.

Idag igen..

... sken solen och det blev jättehärligt väder. Fast när jag klev upp kl. 05 denna morgon för att gå till jobbet... då var det -15 ute... och hur stor lust har man då att ens sticka ut hakan. De små tassarna krampade nästan direkt och det blev en mycket kort visit i det vita. Men sedan tog jag med dem ut när jag gav foder till rådjuren och fåglarna innan jag åkte iväg till jobbet.
Sigge fick jag bära in... han frös fast i snön...

Men nu på dagen var det skönt ute.

Idag blev det bara en vanlig promis med stavarna och på plogade ytor för jag insåg ganska snabbt att det fortfarande var ganska mycket kallare i lössnön än på den plogade vägen.

Det var så skönt utmed väggen i solen så vi stannade en stund bara för att njuta och det droppade så från istapparna.

Man får ju vårkänslor...

Solen... ÄNTLIGEN!!

Här uppe har vi inte varit på hela vintern... känns som en evighet sedan. Massor med orörd snö och så himla fint i solen. Skaren bar hundarna så att de slapp pulsa i djupsnö och själv använde jag mina fina snöskor.
Jobbigt... men... oj så roligt, var helt slut när vi kom upp på höjden.

Stannade ändå flera gånger och vilade medan vovvarna fick leta lite godis. Stavarna som är ställda på 120 cm försvann ganska djupt ner i snön... men... med snöskorna går det bra att gå ovanpå skaren. Fantastiskt.

Solen sken så härligt när vi kom upp hit och det gick att sätta sig en stund och vila på den lilla verandan... i solen...det var bara fikat som fattades. Ska tänka på det nästa gång det bär iväg dit upp. Problemet är bara att jag aldrig vet innan vart det bär hän. Det beror alldeles på ork och lust... men jag får väl börja släpa med mig ryggan med termosen alltid bara ifall att...

Kom igen nu matte...

Det blåser isvindar och faller iskalla hårda flingor.
Gammelman blir kall på ryggen och stel som en pinne... så... idag var det västen på.
Jag skulle nog behövt ha en extra väst på mig... jag med.

Det gäller att hitta alla belöningsplatser trots lagret av snö... roligt att de inte glömmer sina speciella små ställen.
Det är ju faktiskt så att här brukar vi få godis och vad gör människan... jo... den rackarns telefon kom fram för att ta ett kort.
Tänk att det kan ta sådan tid att komma en liten bit genom skogen.
Hade inte jag köpt ett par finfina snöskor???

Varför hade jag inte dem med nu då... istället går jag och sjunker ner i vartenda steg... ända ner till knäet. Gissa hur jobbigt det är då.
Varför skulle jag behöva åka till gymmet för att träna... jag har ju gåstavarna med mig och får jobba mig helt slut för att komma fram till den plogade vägen.
Förbannar mig själv lite för att jag inte tog med mig snöskorna.

Tröttsamt!!!

Mycket tröttsamt... vädret är bara så tröttsamt.
Måndagmorgon, det har snöat nästan hela natten. På väg till jobbet och det är bara slask och smuts. Nästan som en vanlig Stockholmsvinter... fast ändå så långt ifrån.

Fick hjälp att skotta av altantaket av den yngre familjen W... gulle dem... det var ju så fint och ljust på altan och även inne, t.o.m altandörren gick att öppna på en endaste gång. Visserligen blev det stora snöhögar framför altan... men vad gör väl det om hundra år. Det hinner säkert smälta undan innan midsommar. Så om det nu inte hade snöat hela natten så hade det fortfarande varit fint på taket...

men nu ligger där ett lager snö igen... tröttsamt... mycket tröttsamt.

Från plåttaket är det visst på väg ner av sig själv, det gäller att ingen liten människa eller hund befinner sig under när det väl kommer ner, för det är ett redigt lager med is.

Tösnö... snöblandat regn... hagel... regnblandad snö...

vet inte riktigt vad jag ska kalla detta som vräker ner från ovan.

Blött är det i alla fall... och... tröttsamt.