Hit söker vi oss när sorgen slår till. Raia flickan finns inte kvar hos oss. Hennes vandring med oss är över efter 11 år. Det känns för j...igt sent ut sagt. I mitt minne finns hon alltid kvar. Nu får hennes husse ha henne hos sig tills vi möts igen. Saknar er alla.
Vi är i slutet av september och det är strålande solsken fortfarande. Så himla härligt bara att njuta.
Vilket otroligt bär. Fortfarande kan man äta sig nästan mätt i skogen. Det är bäst att passa på, om några år kan alla importhundar ha förstört denna förmån. Sorgligt.
Extra energitillskott
