2010-04-13

Nu är det vår...

Hur trist kan det bli??
Hur trist som helst... om Sigge får säga vad han tycker... och det gör han med all önskvärd tydlighet.
Han suckar... han hoppar upp och ner från stolen... han går ner för trappan och upp igen... han slickar på golvet, mattan, stolen, Arete, Ceci och...
han fiser.
Så trist tycker han att det är när jag sitter vid datorn.

Föresten... apropå gå vilse i skogen...
I februari 1990 föddes den lilla dobbisflickan Paloma...som till slut hamnade hos oss. Under följande 8 år gick jag många spår i dessa marker. Sedan hade jag ett långt uppehåll innan jag åter började lägga spår... så jag har nog gått där i lite mer än 3-4 år.
Men men... jag har varit där igen... och då gick det som planerar för då hade jag satt telefon på ljudlöst.

Idag när jag höll på att lasta in däcken i bilen för att åka till däckbyteskillarna och få av vinterdäcken och få på med sommardäcken... hittade jag denna lilla tussilago. En enda liten stackare just på min tomt... på andra ställen har de kommit i drivor... men just här... en enda liten en.
Man blir glad ända in i själen. Det är äntligen vår.
Tyvärr för ju våren med sig något annat som dock inte är så roligt.
Hittade en fästing på Sigge igår.

Inga kommentarer: